Frågan om registrering av lobbyister kom upp under gårdagens debatt hos Publicistklubben. Det går att se hela debatten här. Jag har tidigare skrivit om registrering av lobbyister i samband med Primegate.
Det mesta intressanta i debatten om registrering av lobbyister igår kom från DN:s politikreporter Ewa Stenberg, som menar att journalister behöver hjälp av lagstiftning för att kompensera för krympande resurser. Registrering av lobbyister skulle vara ett sätt att kunna bibehålla granskningsambitionen trots en hårdare ekonomisk situation. Hon nämner också korruption i samma mening som lobbying, men det tror jag bara var lite otur i formuleringen.
Även Cavling är inne på registreringsspåret, men hoppas på en europeisk lagstiftning eftersom den svenska ankdammen är så liten att ingen vill ta i frågan av rädsla för att göra sig omöjlig i branschen.
Min åsikt är enkel: registrering av lobbyister är en dålig idé av flera anledningar.
För det första är det en demokratisk rättighet att kunna kontakta sina folkvalda politiker. Det ska inte kräva registrering och vi ska inte ha gränser för vilka som får eller inte får ringa och vilka frågor man får eller inte får prata om. Att vara vald politiker är ett förtroendeuppdrag, låt oss vårda det.
För det andra löser inte registrering transparensproblemet. Den största delen av påverkansarbetet sker inte av lobbyister som skulle behöva registrera sig – eller ens av sådana som vi tranditionellt uppfattar som lobbyister. Ser man till den amerikanska lagstiftningen som kräver registrering så är facit att det är en tandlös lag och att registreringen är så nära frivillig man kan komma. Risken är snarast att “dold” lobbying blir ännu mera dold.
För det tredje löser det inte journalisternas problem. Att titta igenom en lista på registrerade lobbyister och jämföra med besökslistan i riksdagen är inte grävarbete, hur gärna media än vill att det ska vara så. Återigen, se på de stora medierna i USA som fortfarande har resurser att göra riktiga gräv. Registreringen av lobbyister sparar inte journalisterna många sekunder på de jobben.
Slutligen och det som kanske förvånade mest med debatten igår: har inte journalisterna i ryggraden att “follow the money”? Vilka är det som tjänar på att registrera lobbyister? Lobbyisterna själva, såklart. En registrering är en inträdesbarriär till branschen och ett sätt att förmedla en air av att lobbying är en väldigt speciell verksamhet. Vilket översätts i höjda priser.
Antagligen finns det ett korn av sanning i det Stenberg säger. Det finns goda skäl att tycka att transparensen är för dålig. Det finns antagligen alldeles för många som sitter på dubbla stolar. Men som jag ser det ligger problemet i att den institution – media – som vi hittills litat på ska granska makthavarna nu sviker. Registrering eller inte, om politisk bevakning ska vara något annat än sportreferat så krävs journalistiskt fotarbete.
