Ett lika fult som irriterande trick för att sticka ut i bruset i min e-postbox är att låtsas som om automatiska mail kommer från personer a kött och blod. Här är två exempel från mailskörden:
Först ett mail från den biluthyrare jag brukar använda på resor. Ett underbetyg i senaste kundsundersökningen triggade tydligen ett automatiserat ursäktsmail. Avsändaren såg dock ut att vara chefen för kontoret där jag senast hyrde. Han lovade dyrt och heligt att personligen och med största brådska åtgärda det jag haft synpunkter på.
Men om det var en människa som skrivit mailet, så var inledningen en smula märklig:
Vore det inte för att mailet dessutom var skickat mitt i natten, så hade jag nästan gått på det. Nästan.
Exempel nummer två kommer från demokratiska partiet här i USA. Jag har skrivit upp mig på allehanda maillistor hos politiska organisationer och får varje dag ett antal mail. Oftast tiggs det pengar i en eller annan form och det är lärorikt att se hur kampanjerna är uppbyggda. Oftast står kampanjens namn tydligt i ärende- och adressfältet, men för ett par dagar sedan kom ett mail som såg annorlunda ut:
Taryn är, för den som inte vet det, Managing Director of Finance and New Media Programs hos Democratic Congressional Campaign Committee (DCCC). Alltså en ganska kul person att få mail från. Om det nu vore så. Första raderna på brevet gör mig dock förvirrad:
Inte direkt en inledning från någon man tidigare inte haft kontakt med, så min hjärna slirar för en sekund medan jag letar i minnet efter när och hur… jag behöver dock inte leta längre bort än ett par centimeter upp på skärmen:
Jag gick nästan på det. Nästan.
