När PeekYou gick igenom de republikanska presidentkandidaternas twitterföljare trodde de sig ha hittat en bugg i sitt system. Av Newt Gingrichs över 1,3 miljoner followers var det endast 8 % som visade sig vara riktiga konton. Resten var skräpkonton, spamkonton och låsta konton. Men siffran var korrekt.
Alla har några followers som inte är riktiga personer – det räcker med att twittra om vissa nyckelord eller att placera sig geografiskt för att de ska dyka upp. Det är förvisso imponerande att Newt har över 100 000 riktiga followers, men varifrån kommer alla 1,2 miljoner falska?
Enligt en anonym källa i kampanjorganisationen har olika byråer anlitats för att öka antalet followers och det är deras insatser som syns i siffrorna. Newt svär sig fri och hävdar att det stora antalet beror på organisk tillväxt och det faktum att han var tidigt ute på Twitter och därmed hamnade på en listor över vilka man borde följa.
Spelar då siffran någon roll? Ja och nej. Newt använder likt nästan alla amerikanska politiker Twitter som en kanal för envägskommunikation – du hittar inga @-svar i hans flöde och han ber sällan eller aldrig om någon interaktion med följarna. Den viktigaste målgruppen är alla de hungriga politiska journalister som kontinuerligt följer allt som kandidaterna skriver. Falska följare bidrar inte till att sprida Newts budskap ytterligare.
Siffran över antal följare har dock ett värde. “Kampanjen om kampanjen” är oerhört viktig. Det gäller att hela tiden visa på momentum, att ha en fungerande motor som driver medie- och opinionsarbetet. Gingrich har använt sin närvaro på Twitter och överlägsna antal följare i sin berättelse om kampanjen. En berättelse som nu har förlorat kraftig i trovärdighet.
Image may be NSFW.
Clik here to view.
Image may be NSFW.
Clik here to view.
Image may be NSFW.
Clik here to view.
Clik here to view.
Image may be NSFW.Clik here to view.
Image may be NSFW.Clik here to view.
Image may be NSFW.Clik here to view.
Clik here to view.
